Mellissidae

Emma Wikander

Description:

Bakgrund

Melissidae föddes på 1600-talet in i Sveriges dåvarande societet. När hon blev 16 introducerades hon till sin moders sekt som var starkt inspirerad av hellenismen, de grekiska gudarna och en blandning av bön, vetenskap och magi. Natten då hon skulle introduceras till sektens innersta cirkel, då hon var 24, var natten då deras hem blev stormat av kyrkans män och kvinnorna tagna för att halshuggas och brännas som häxor. Melissidae som hade en älskare inom kyrkan räddades från detta öde, utan begravdes utanför kyrkogården istället. Sektens innersta mitt bestod av vampyrer och Melissidae hade precis blivit gjord till en av dem. Men att bli hängd och begravd och berövad de viktiga dropparna blod som skulle få henne att vakna fick henne att sova i 300 år. Under tidigt 1900-tal så stördes hennes sömn av ett byggprojekt. Hennes grav grävdes upp och byggarbetarna förundrades över det mummifierade liket de hade hittat. Tack vare en olycka så landade tre droppar blod i Melissidaes öppna mun och det var tillräckligt för att få henne att vakna. Det hela avksrevs som hemsk olycka.
Det senaste århundradet har Melissidaes spenderat med att studera alkemi, experimentera med sitt blod (och andras blod) och att fylla sitt oliv med alla nya sensationer som står att finna.

Bio:
Personlighet

Melissidae älskar att vältra sig i sitt egna lidande, att spilla sitt blod i märkliga ritualer och förlora sig själv i magin hon skapar. Hon är definitivt en bohem som söker nya känslor och nya upplevelser. Till viss del gör hon det för att hon är nyfiken på sitt tillstånd, till viss del gör hon det för att hon är rädd för att glömma bort hur man lever. Hon älskar brett men sällan djupt och hennes hat river djupa fåror i hennes själ. Hon ser sig själv som en beskyddare för andra odöda och har en förkärlek för trasiga och vilsna individer.
Man skulle kunna tro att Melissidae har en skev syn på moral på grund av hennes till synes ansvarslösa livstil men hon har en del tankar på hur saker ska göras. Det bästa blodet är det som är frivilligt givet och det är fel att såra och skada de som inte ber om det. Bokstavligen. Melissidae tar blod för att överleva men hon föredrar att det ges till henne och hon anser att det är viktigt att de alla tar så god hand om varandra som de kan. Annars kanske kyrkan kommer.

Mellissidae

Historica emma_wikander93