Charles Aruther Kinley

Richard Lundström

Description:

Se bild

Bio:

Född 1890 som den en enda sonen till Lord Jonhatan Auther Kindley, Charles växte upp vid hans fars gods ute vid Sussex, England. Rik genom sin fars visa investeringar och hög adel genom hans blodslinje, Unge Kindley hade allt man kunde önska sig som barn, minus syskon. Hans far personliga lärare ifrån london utbildade Charles i en bekväm takt medans han bevisade sig en duktig social spelare i det Viktorianska Samhället han hade den underbara turen att växa upp i.

Eftersom han var det enda barnet till den gammal herren så fick han allena ärva sin fars rikedom och investeringar när han sedan försvan, när Charles själv bara var 18. Vid denna tid så hade den unga Adelsmannen börjat avnjuta sin rikedom genom de mera socialt oaccepterade men nödvändiga aktiveter. Han var medlem i en så kallad ‘’Hellfire’’ club, duellerade ofta, åt-nöjt de finaste honorna av båda könen och började köpa hem Opium och den nya ‘’lustgas’’ till sin fars gamla högborg. Olikt de flesta av sina aristokratiska kompanjoner kunde han balansera detta, någorlunda och hålla det borta ifrån de skandal sökande pöbeln. Han började och ändra sin fars investeringar, som var primärt i jordbruk, till militären som han alltid hade haft stor kärlek för. Han hade själv genomfört en officers-utbildning när han blev 20, genom sina kopplingar och hade snart ett eget kompani av unga män, som fick smeknamnet ‘’Nicker busters’’ ifrån att en av rekryterna byxor sprack under övningarna

1914, kom däremot en händelse som skulle förändra Charles liv. Ett krig, äntligen, bröt ut i Europa. Österikes egna Franz Fredninan, blev dödad i Seriben, vilket ledde snabbt till en lång lista med krigs—förklaringar. När Hunnen (Tyskarna) vandrade genom Belgien, så kom även England med i det stora kriget. Charles var en av de första som åkte ner till Frankrike, tillsammas med sina manar, redo för krig. Han hade förstås, likt de flesta, varit rätt lycklig när krigtet började. Realiteten däremot, visade sig vara annorlunda.

Kriget dödade den unga officerarens själ. Han levde igenom alla fyra år av lera,gas, artilleri, kavalleri,vintrar, hunger, tagtråd och död. Han var en av de två ifrån sitt kompani som överlevde. Han fick se några av de hårdaste ställena på västfronten, ifrån miss- lyckadet i Somme till Verdun, där hans män, vilka han såg som sina vänner, dog som flugor. Han dödade mera män än vad han kan komma ihåg, genom allt ifrån att hugga de med sin saber till att spränga de (indriket) genom att speja för artilleri. Även om han som officerar fick de finare bunkrarna, så stoppade inte detta råttorna, ibland stora som små katter, att komma in. Om kulorna inte dödade dig, så gjorde sjukdomar som dystenteri, influensa eller skyttegravs fot sitt bästa.
Gas var det däremot som Chalres lärde sig att vara räd för mest. Gasmolen kunde komma närsom helst över skyttegraven, sjukligt grön, och döda skongislöst. Det kändes som den alltid var i hans tankar, hånades honom med hans maktlöshet. Gång, och gång och gång igen, så bad han, bönade i brev, till varje arsenal, högre stående officerare som han kunde be om, för att igen och igen fråga efter nya gasmasker. Alltid var det som att gasmaskerna han och hans män fick var dåliga, sakande bra filter, eller hade hål i sig ifrån transporten. En av händelserna han aldrig glömde var när han hade en dålig gasmask och nästan avled under en förlängd bombadering i en gas attack. Hans lungor kändes som de brann med ohelig smärta. Det var endast med rå tur, och lojaliteten av männen under hans kommando, att han undkom ett mörkt öde.

Charles återvände till England 1918, en förändrad man. Hans England, det England han slogs för hade försvunnit medans han var ute i skyttegravarna. Den brittiska högaden hade förlorat sina finaste ljus, revolutioner svepte igenom Europa, den gammal ärosama vägen, heder och rent vackert poetiskt krig, var förlorat för alltid. Även med andra veteranen så fanns det lite att dela, då även med England som ‘’segrare’’ så kunde inte Charles någon samhörighet med, då livet av de döda mänen under hans kommando vägde tungt på hans psyke Han hörde deras skrik i sin sömn, kunde se deras döda ansikten i leran i flera år efter kriget. Hade inte Lord Charles, nu med nya medaljer ifrån kriget, fortfarande haft sitt gammal hem som påminde hans sårade själ om allt han älskade, så hade han avrättat sig själv med sin (stulen ifrån en död tysk) revolver. När han kom hem så visste han exakt vad han skulle göra. Han skulle hålla en bal, den typen av tråkig, långsamt, strikt etiketts kod bunden bal som han brukade hata som barn, den typen hans far alltid brukade säga ‘’Du måste lära dig hutt’’. Han skulle bjuda sin de få han hade fått lära sig känna, de som överlevt, och sina gammal vänner. Sång, dans, låssas fäktning inte för att vinna endast för att visa att den gammal sättet var levande, var nobelt, var allt som behövdes. Detta skulle Chalres göra, så fort han kunde känna doften av det gammal godest igen. Men den balen blev aldrig av.

Personen som skulle spridda vampyr smitta till Charles var en enkel hemlös vid namn John Lance, en amerikansk soldat, som hade endast varit vid odöd några månader. I sin oförsktighet så anföll han Charles när han var på väg hem och efter att ha bitit honom blev dödad av Charles, genom ett skott i huvudet. Sjukdomen spred sig snabbt genom honom, och han blev sjuk av att vara ute i solen, och vanlig mat kunde inte längre ge honom föda (även om han kunde konsumera den). Hans hus-läkare var förbluffad och Charles själv var förtvivlad Tills en kväll,. då en uppenbarlse som kylde hans nu iskalla kropp,kom när en av hans tjänare rakade sig och lämnade sin blodiga hyvel för Kinley att hitta. Han slickade i sig blodet, och det gav honom närigen han behövde. Han drack sedan samma tjänares blod hela kvällen tills denna man dog av blodförlust. Kroppen begraveds utanför en ek, samma ek som han brukade leka under som barn.

Hans nya sjukdom kom med fördelar. Han slutade åldras, och han hade fortfarande all styrka och sinne. Vid denna tid, 1919, så var kriget fortfarande färskt, och dess konsekvenser var överallt. Hans rikedom, nu blodspengar, så återvinsterade Chalres de i olika framstående företdag, under nytt namn. Han skulle aldrig igen investera pengar i krig, på något sätt. Vid denna tid lämnade Chalres också England (även om han skulle återvända). Minnena av hemlandets sociala nerfall var för starkt för att ignorera, och han vill försvinna ifrån landet där han genom fört ett mord. Istället flyttade till Tyskland där han skulle stanna under 20 talet. Ifrån ett nytt hus på utkanterna av Berlin började han involvera sig i studier, speciellt ockult relaterat. Efter kriget hade nämligen Chalres lärt sig en läxa, att kunskap är san makt, och utan san kunskap är en person blind. Det var snart tydligt att inte bara fanns det flera sjuka som han, kallade vampyrer, utan att andra varelse som kallades övernaturliga rörde sig i skuggorna. Vissa av dessa rörde sig i skuggor runt om i Europa, med sina egna samhällen, kodex, sociala spelregler och skongslösa politk. Olikt de flesta däremot, så valde Chalres att alltid hålla sig utanför dessa stridigheter. Hans relativa ungdom och oerfarnehet i Skuggspelet kunde endast leda till problem. Istället rörde hans sig mera hos dödliga.

Under 20 talets mitt, så fick Charles en form av återupvankand, en ny tro på mänskligehtens goda. När han rörde sig kring de han hade fått höra kallades Träumer, eller ‘’Drömmare’’, fick de faktiskt honom att minnas hans gammal högtids dagar. Ja, det var inte samma musik som hans tid, men nattclubbar, sena kvällar med vänner (första gången på länge hans skaffade nya vänner, även om dessa inte visste vem han var egentligen) och nya uppfinnar som endast fanns för att uppmuntra dödliga, fick Charles att långsamt anse att kanske hans nya sjukdom kanske var ett tecken ifrån den guden han länge slutat tror på, att han skulle se en återfödelse av mänsklighetens tror på sig själv. Kriget kändes så länge sen när han tog en öl tillsammas med en tysk vän, Gunter eller Herman. Tyvärr skulle detta inte vara länge

Den stora ekonomiska inflationen 1930, Wallstreet kraschen och den nya makten som gavs till nya radikala partier som KDP eller NSDP började långsamt korruptera det hoppet Charles hade. Olikt föra gången, såg han nu var vindarna blåste. Han kom, personligen, till Numenberg 1938. Han såg Adolf Hitler talades, skrikandes ifrån sitt podium. Inte ens solens varma strålar kunde få honom att jubla, hans redan döda hjärta nästan helt igen fruest med både ilska och maktlöshet. Inte äns alla hans kontakter, pengar eller odöda makt kunde nå denna dödliga man. Hans gammal ställen där han hängde, barerna, cabarerna, artist kolonierna började alla försvinna, eller ersättas av pro nazistiska etablissemang Orden av hat emot Judarna kom snart också att eka i radion, kristallnatten kom och gick som en mardrömmar för de utsatta. Det var just denna kväll, som Chalres vandrade gatorna och såg glaset utanför synagogrna, som han gjorde något han aldrig gjort tills nu. Han gick i Berlins Skugga

Berlins skugga, däremot, visade sig motvillig att höra hans ord eller ställa sig bakom hans idéer om att stoppa den nu växande politikern och hans parti. De styrande, Alverna primärt, ansåg att en ‘’sådan styggelse och missfoster som du’’ inte hade något att tillge eller att säga till om i deras perfekta samhälle. Detta skulle lämna Chalres med en rätt skarp åtycke emot Alver, då han ansåg deras arogance var nästan lika farlig som deras neglekt av verkligheten och en form av kamratskap med andra odöda och nervärderade varelser.

Men mest av allt började han hata männikora omkring sig, de han burkade försöka förstå igen. Det gick inte längre för honom att försvara när den rasen han brukade kalla sin egen, återuprepade samma mistag igen, med samma lönger som föra gången. Detta kolminerade i en rätt chockerade händelse, där Charles blev överfallen av några SA utanför sitt eget hem, med orden ‘’Sie sehen aus wie eine Schwuchtel’’ eller ‘’Du ser ut som en fjolla’’. Han såg i den mannens ögon, han som skulle slå ner honom för ett påhittat uttryck baserat på sitt val av kläder, endast uppspelt glädje. Den glädjen som han hade haft innan hans första skyttegrav. Dessa män överlevde inte den natten, och deras kroppar hittades aldrig då Chalres personligen brände alla 3 levande inlåsta in hans egna hus. Det sades senare att det var en olycka.

Kriget, det fruktansvärda kriget kom, exakt som han förutspott. Vid den här tiden hade Charles gett upp på både Berlins skugga och drömmarna i Tyskland. Han visste att de var inte värda hans tid eller assistans. Det enda som var problematiskt var att hitta ett nytt hem, men även det var inte länge ett problem med en man med snart över 46 år av rikedom. Under hans undersökningar i hans nya värd så lärde han sig också en skugga med stor inflytande i Europa, nämligen Uppsala Skugga. En vis investering, en utpressing så hade Chalres försäkrigt att bygg kontrakt för en ny villa utanför Uppsala Den skulle komma att se ut som hans gammal i England, med flera små detaljer upprepade för hans egen nöjes skull. Detta project skulle ta över ett år. När han väl lämnade Berlin, 1939, så fick han lyxen att vara en av de få som kom undan.

Flera nazister var också medlemmar av Berlins skugga, och hade samma, i Charles mening, dårakita idéer, de idéerna han trodde dog i första världskriget, om rasbilogiska övertag och likande. Detta kombinerat med magisk makt och övernaturlig kunskap skapade ett mörkt och långt inbördeskrig i Berlins skugga, som Charles aldrig återvände till. Allt han vet om det är att många försvan ur skuggornas historia permanent.

Charles själv, nu i sin nya högfort fick se hela kriget utspela sig. Han var inte där, vid de stora slagen, men han kunde, unikt, förstå vad soldaterna led igenom. Han förståg varför det kom, varför Tyskland förlorade igen, allt var så klart för honom. Hans hat växte mera och mera tills slutet 1945 när kriget tog slut. Under denna period gick Chalres mer och mera tillbaka, återkskappades hans egna Vikotrianska etiketts kod, klädestil och sätt att leva. Han skaffade sig nya kontakter i underjordiska smugglar ringar, rika bank VD’s och även ett kort tag polisen för att utnyttja mänsklighetens egna svagheter emot den, för att besvia deras svaghet.

Endast nu, 125 år senare, har han gett upp på denna kampanj av kortsiktigt hat. Lord Chalres Aruther Kinley tänkter längre nu, hans plan är nu att för alltid krossa det dagens ‘’mänsklighet’’ har byggt. Men ensam kan inte äns han göra detta, så därför med samma kunskap som han besatt när han kom till Berlins skugga, åker han nu till Uppsalas skugga.

Charles Aruther Kinley

Historica RichardLundstrom